hög

hög

¹hög adj. ~t [hök´t], komp. ~re [hö´g-], superl. ~st [hök´st]; i vissa stelnade uttryck används ~an

1 som har stor utsträckning i riktning uppåt i förh. till ngn norm (för föremålet i fråga) {→bred 1, ¹djup 2, lång 1}: höghus; högklackad; ~a berg; ett ~t träd; ett ~t torn; ett ~t staket; en herre i ~ hatt
BET.NYANSER: a) utvidgat som finns eller försiggår på stor höjd: skyhög; ~a moln; sikta ~t (adv.); planet flög ~t