kila
kila
ki`la verb ~de ~t
ORDLED: kil-ar
SUBST.: kilande, kilning (till 2)
1 (ofta med partikel) föra (in) som
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
kila.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/kila