klappa
klappa
1klapp`a verb ~de ~t
ORDLED: klapp-ar
SUBST.: klappande, klappning
1 upprepat utdela (lätt) slag mest med öppen hand el. för att
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
klappa.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/klappa-(2)