kränka
kränka
kränk`a verb kränkte kränkt, pres. kränker
ORDLED: kränk-er
SUBST.: kränkande, kränkning
1 (ofta perf. part.) behandla (ngn) nedsättande genom
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
kränka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/kränka