krypa
krypa
kry`pa verb kröp krupit, pres. kryper
ORDLED: kryp-er
SUBST.: krypande, krypning; kryperi (till 1)
1 förflytta sig med (en stor del av) kroppen längs underlaget vanl. om djur med mycket korta ben men äv. om människor som förflyttar sig på
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
krypa.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/krypa