krångla
krångla
krång`la verb ~de ~t
ORDLED: krångl-ar
SUBST.: krånglande; krångel (till 1 och 2)
1 (ofta med partikeln till) få (ngt) att bli onödigt besvärligt eller tidsödande
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
krångla.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/krångla