kvittera
kvittera
kvitte´ra verb ~de ~t
ORDLED: kvitt-er-ar
SUBST.: kvitterande, kvittering; kvittens (till 1)
1 genom namnunderskrift erkänna mottagandet av (ngt) särsk. av vara el. likvid
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
kvittera.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/kvittera