känna

känna

2känn`a verb kände känt, pres. känner
ORDLED: känn-er
SUBST.: kännande (till 1,2 och 6); känsla (till 1)


1 direkt uppfatta med sin känsel med avs. på tryck, smärta, temperatur etc. {→erfara 1, förnimma}: ~ smärta; ~ av sin gamla fotskada; han kände illamåendet komma; hon kände tygets struktur

(47 av 346 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Källangivelse
Nationalencyklopedin, känna. http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/känna-(2)