köra

köra

kö`ra verb körde kört, pres. kör
ORDLED: kör-de
SUBST.: körande, körning (till 1--4 och 6); körsel (till 1)

1 driva och styra (fordon) så att det rör sig i önskad riktning {→¹bila 1}: han körde bilen uppför grusvägen; de körde fast i dyn; vagnen kördes fram till huvudingången; ~ motorcykel; han kör taxi och är sällan hemma; kör försiktigt!; hon kör som en galning