luta
luta
2lu`ta verb ~de ~t
ORDLED: lut-ar
SUBST.: lutande, lutning
1 avvika från normal lodrät ställning permanent (vanl. oönskat) el. tillfälligt: ~nde tornet i Pisa; planket ~r
BET.NYANSER: a) spec.
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
luta.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/luta-(2)