man
man
1man´ subst. ~nen, män ibl. ~nar el. man, best. plur. männen ibl. ~narna
ORDLED: mann-en
1 fullvuxen person av hankön i mots. till pojke resp. kvinna {→karl}: manskör; manssamhälle; adelsman; fästman; delegationen bestod av
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
man.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/man-(1)