ramla
ramla
ram`la verb ~de ~t
ORDLED: raml-ar
SUBST.: ramlande
• (ofta med partikel) falla tungt vanl. efter att ha tappat balansen e.d.; vanl. om person {→dratta
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
ramla.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/ramla