rida

rida

ri`da verb red ridit riden ridna, pres. rider
ORDLED: rid-er
SUBST.: ridande, ridning (till 1 och 2); ritt (till 1)


1 färdas på hästryggen el. ibl. på annat djurs rygg: ridbana; riddjur

(31 av 233 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Källangivelse
Nationalencyklopedin, rida. http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/rida