ringa
ringa
2ring`a verb ringde ringt, pres. ringer
ORDLED: ring-er
SUBST.: ringande, ringning
1 ge ifrån sig utdraget eller (snabbt) upprepat, klingande ljud om klocka av
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
ringa.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/ringa-(2)