rycka
rycka
ryck`a verb ryckte ryckt, pres. rycker
ORDLED: ryck-er
SUBST.: ryckande, ryckning; ryck
1 (ofta med partikel) bringa ur läge genom häftig (arm)rörelse: barnet ryckte ner duken från bordet; telefonjacken hade ryckts loss från väggen; ~ upp
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
rycka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/rycka