rygg
rygg
rygg subst. ~en ~ar
ORDLED: rygg-en
• bakre delen av bålen från halsen till svanskotan; på människa el. djur: ryggslut; ryggstöd; kutrygg; puckelrygg; svankrygg; ligga på ~ i gräset och titta på himlen; han hälsade genom att dunka honom hjärtligt i ~en
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
rygg.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/rygg