rygga
rygga
rygg`a verb ~de ~t
ORDLED: rygg-ar
SUBST.: ryggande, ryggning
1 (ofta med partikel) (hastigt)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
rygga.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/rygga