räcka
räcka
1räck`a verb räckte räckt, pres. räcker
ORDLED: räck-er
SUBST.: räckande (till 3 och 4), räckning (till 4)
1 ha tillräcklig utsträckning för att nå viss punkt e.d. {→gå 2, 1
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
räcka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/räcka-(1)