sinne
sinne
sinn`e subst. ~t ~n
ORDLED: sinn-et
1 (kroppsligt organ med) förmåga att omvandla fysiska retningar till syn-, hörsel-, känsel-, lukt- eller smakupplevelser {→känsla 1}: sinnesanalogi; sinnesförnimmelse; sinnesintryck; sinnesorgan; de fem ~na; lukten var hans
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
sinne.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/sinne