skjuta

skjuta

skju`ta verb sköt skjutit skjuten skjutna, pres. skjuter
ORDLED: skjut-er
SUBST.: skjutande, skjutning (till 1,2 och 5); skytte (till 1 och 2)

1 sända iväg (projektil) med vapen (mot) visst mål; med pistol, gevär m.m.; ofta med angiven verkan {→avfyra, avlossa}: skjutgalen; skjutvarning; skjutövning; han sköt ett skott rätt ut i luften; ~ med luftgevär; ~ skarpt; ~ med lösa skott; ~ med pilbåge