skrika
skrika
2skri`ka verb skrek skrikit, pres. skriker
ORDLED: skrik-er
SUBST.: skrikande; skrik
• ge ifrån
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
skrika.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/skrika-(2)