slag

slag

slag subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: slag-et

1 hård träff mot ngn ofta av hand el. föremål som manövreras med hand men äv. av annat föremål {→¹smäll 2, stöt 1}: knytnävsslag; piskslag; han fick ett ~ i ansiktet; de utsattes för hugg och ~; hon fick ett ~ i huvudet av veven
BET.NYANSER: a) om hård träff mot föremål e.d., spec. i mus. och idrottsliga sammanhang: slaginstrument; backhandsslag; taktslag; han slog några extra ~ på trumman