spotta
spotta
spotta [spåt`a] verb ~de ~t
ORDLED: spott-ar
SUBST.: spottande, spottning
• häftigt stöta ut spott ur munnen med hjälp av läppar, tunga och luftström ibl.
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
spotta.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/spotta