spränga
spränga
spräng`a verb sprängde sprängt, pres. spränger
ORDLED: spräng-er
SUBST.: sprängande, sprängning
1 få (ngt) att med stor kraft splittras i många bitar särsk. med hjälp av exploderande ämne {→explodera}: sprängattentat; sprängladdning; ~ ett
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
spränga.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/spränga