svika
svika
svi`ka verb svek svikit sviken svikna, pres. sviker
ORDLED: svik-er
SUBST.: svikande; svek
• underlåta att uppfylla
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
svika.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/svika