svikta
svikta
svik`ta verb ~de ~t
ORDLED: svikt-ar
SUBST.: sviktande, sviktning
1 kraftigt ge
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
svikta.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/svikta