till

1till prep.


1 med (riktning mot och) slutpunkten i el. på el. vid el. hos; i fråga om rörelse el. (tänkt) sträcka med viss bortre gräns {→1åt 1}: han reste från Göteborg ~ Stockholm; han skyndade sig ~ skolan; gå ~ sjöss; välklädd från topp ~ tå; vägen går ända ner ~ havet
BET.NYANSER: a) spec. för att ange målet för överlämnande e.d., ofta med förbleknad rörelse- och rumsbetydelse {→1åt 2}: han skickade boken ~ henne; hon gav allt hon ägde ~ de

(81 av 749 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Källangivelse
Nationalencyklopedin, till. http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/till-(1)