ting
ting
ting subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: ting-et
1 (viss) begreppsmässigt påtaglig och klart avgränsad företeelse särsk. om abstrakta företeelser {→entitet, sak 1
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
ting.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/ting