tippa
tippa
tipp`a verb ~de ~t
ORDLED: tipp-ar
SUBST.: tippande, tippning
1 (ofta med partikel) låta falla ned från ngt underlag, vanl. genom att luta detta: ~ av jorden
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
tippa.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/tippa