topp

topp

1topp [tåp´] subst. ~en ~ar
ORDLED: topp-en


1 översta del av ngt relativt högt (och smalt) föremål {→spets 1, toppända}: grantopp; masttopp; vågtopp; kapa ~en på trädet; Alpernas snöklädda ~ar; ~en av skyskrapan var osynlig; hissa flaggan

(36 av 272 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Källangivelse
Nationalencyklopedin, topp. http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/topp-(2)