trilla
trilla
1trill`a verb ~de ~t
ORDLED: trill-ar
SUBST.: trillande
1 (ofta med partikel) falla (utan att allvarligare
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
trilla.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/trilla-(1)