tränga
tränga
träng`a verb trängde trängt, pres. tränger
ORDLED: träng-er
SUBST.: trängande, trängning
1 (ofta med partikel) (mödosamt) förflytta sig (framåt) trots motstånd eller svårigheter om person el. ämne e.d.; ofta i fråga om passage av ngn gräns
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
tränga.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/tränga