utmärka
utmärka
u`tmärka verb utmärkte utmärkt, pres. utmärker
ORDLED: ut--märk-er
SUBST.: utmärkande, utmärkning
1 (ofta lös förb.
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
utmärka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/utmärka