vila

vila

2vi`la verb ~de ~t
ORDLED: vil-ar
SUBST.: vilande; 1vila (till 1)


1 (för tillfället) inte vara i verksamhet särsk. för att återvinna krafter e.d.; om människa el. djur {SYN. ta igen sig}: vilstol; hon lade sig att ~; han har fått

(40 av 307 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Källangivelse
Nationalencyklopedin, vila. http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/vila-(2)