vräka
vräka
vrä`ka verb vräkte vräkt, pres. vräker
ORDLED: vräk-er
SUBST.: vräkande, vräkning (till 1 och 4)
1 (ofta med partikel) våldsamt och handlöst kasta: han vräkte upp dörren och stormade in; barnvagnen vräktes åt sidan vid den kraftiga
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
vräka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/vräka