vända
vända
2vän`da verb vände vänt, pres. vänder
ORDLED: vänd-er
SUBST.: vändande, vändning
• ändra rörelseriktning ett halvt varv till motsatt riktning mot den ursprungliga: tvärvända; de blev tvungna att ~ efter halva vägen; ~ med bilen; ~ tillbaka till utgångspunkten; hon körde fel och
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
vända.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/vända-(2)