ända
ända
2än`da subst. ~n ~r el. än`de ~n ändar
ORDLED: änd-an, änd-en
• endera av de två yttersta delarna av ngt långsträckt föremål, område etc. {→1slut 1}: ändbeslag; ändkapning; ändträ; framända; tjockända; i bortre ~n av korridoren; en lång planka
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
ända.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/ända-(2)