ära
ära
1ä`ra subst. ~n
ORDLED: är-an
1 (högt) anseende som uppnås genom berömvärda handlingar förr särsk. genom visad tapperhet o.d.; vanl. betraktat som ett bestående värde {→heder 1} ⟨ofta ngt högt.⟩: ärofull; ärorik; han drog
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
ära.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/ära-(1)