öga

öga

ö`ga subst. ~t ögon
ORDLED: ög-at

1 (ofta plur., särsk. i sms.) (ettdera av två) yttre synorgan med framträdande placering och tydlig form och färg hos människor och högre djur normalt klotformat och liggande bakom en tillslutbar öppning i huvudet; äv. om enklare organ med samma funktion hos lägre djur {→syn 1}: ögonfrans; ögonhåla; ögonlock; ögonvita; ögonvrå; fasettöga; hon har blont hår men bruna ögon; hans ögon var blodsprängda av sömnbrist; han miste synen på ena ~t; om man