öm
öm
öm´ adj. ~t ~ma
ORDLED: ömm-are
1 som vållar smärta vid beröring eller rörelse om (del av) kropp; p.g.a. sjukdom, inträffad skada e.d. {→ond 3}: ömfotad; en ~ tumme; hon höll om
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
öm.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/öm