ärva
ärva
är`va verb ärvde ärvt, pres. ärver
ORDLED: ärv-er
SUBST.: ärvande; arv
• överta (egendom e.d.) genom arv: ärvda möbler
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
ärva.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/ärva