ungdomsspråk, sammanfattande benämning på det samtalsspråk som används av ungdomar i tonåren, framför allt i samtal med jämnåriga. Det svenska ungdomsspråket innefattar många ganska skiftande varianter, vilket bl.a. hänger samman med den åldersbetingade utvecklingen. En nittonåring besitter vanligen ett större ordförråd, en större stilistisk behärskning och även i övrigt ett mer vuxet språk än en trettonåring. Även den regionala variationen är stor. Ungdomars språk baseras vanligen på dialekten på den ort där de växer upp, och de lokala varianterna kan

(80 av 940 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Ulla-Britt Kotsinas

Litteraturanvisning

P. Eckert, Jocks and Burnouts: Social Categories and Identity in the High School ( 1989);
V. Edwards, Language in a Black Community ( 1986);
Mats Eriksson, Ungdomars berättande: En studie i struktur och interaktion ( 1997);
R. Hewitt, White Talk Black Talk: Inter-racial Friendship and Communication amongst Adolescents ( 1986);
U.-B. Kotsinas, Ungdomsspråk ( 3:e upplagan 2004);
W. Labov, Language in the Inner City: Studies in the Black English Vernacular ( 1972).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, ungdomsspråk. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ungdomsspråk