artikule´ra verb ~de ~t ORDLED: art-ikul-er-ar SUBST.: artikulerande, artikulering; artikulation

medeltiden, benämning på den epok som ligger mellan den romerska antiken och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.

populärkultur, samlingsbegrepp som täcker flera kulturella fält, t.ex. populärlitteratur, populärmusik och populärpress.

icke-verbal kommunikation, sådana kommunikativa signaler som till skillnad från de språkliga (verbala) inte förmedlas genom tal, skrift och andra sekundärt språkbärande artefakter.

motiv, grundtanke, bärande idé i en konstnärlig framställning, med något skiftande definition i olika konstarter.

mentalitetshistoria, genre inom historieskrivningen som synliggör de mer eller mindre oartikulerade tankemönstren hos grupper av människor.

Uffizierna, Galleria degli Uffizi, konstmuseum i Florens, inrymt i palats uppfört för ämbetsverk av Cosimo de’ Medici 1560–74.

kolonnordning, formsystem i klassisk eller klassiserande arkitektur, med utgångspunkt i kolonnernas och entablementets typer och proportioner.

fladdertunga, tyska Flatterzunge, italienska frulato, spelsätt på blåsinstrument: spelaren åstadkommer ett intensivt tremolo genom att artikulera ett rullande ”r”.

Friedrich, Caspar David, född 5 september 1774, död 7 maj 1840, tysk målare och grafiker.