aerodynamik, läran om lufts och andra gasers strömning, särskilt kring farkoster och i strömningsmaskiner, och därav föranledda krafter.

aerodynamik [-i´k el. aä`ro-, ä`ro-] subst. ~en ORDLED: aero-dyn-am-ik-en

vindenergi, rörelseenergin i vindarna.

lyftkraft, aerodynamisk kraftkomponent som verkar vertikalt uppåt på en vinge i horisontalflykt (se aerodynamik).

luftmotstånd är en kraft som motverkar rörelsen för ett föremål och som skapas av luften.

dynamik, den del av mekaniken som beskriver kroppars rörelse under inverkan av krafter.

Eiffel, Gustave, 1832–1923, fransk ingenjör.

gränshastighet, terminalhastighet, inom aerodynamiken den maximala hastighet som ett föremål uppnår under ett fall genom atmosfären.

laminär strömning, strömning av en fluid (gas eller vätska), där fluidens rörelse kan sägas vara välordnad (all rörelse sker i skikt i strömningsriktningen).

turbulens, inom hydromekaniken kaotisk rörelse överlagrad medelströmningen i en fluid.