analytisk filosofi, ofta använd samlingsbenämning på en typ av filosofi som först uppträdde i Storbritannien och inom det tyska språkområdet i början av 1900-talet och som fick och fortfarande har stor utbredning, särskilt i den anglosaxiska världen och i de nordiska länderna.

analytisk kemi, den del av kemin som omfattar metoderna för att kvalitativt igenkänna och kvantitativt bestämma beståndsdelar i kemiska föreningar och blandningar av kemiska föreningar.

analytisk geometri, den gren av geometrin i vilken man studerar räta linjer, kurvor, plan och ytor med hjälp av koordinatsystem och elementär algebra.

analytisk funktion, (matematisk) funktion som överallt kan representeras av en konvergent potensserie.

analytisk talteori, gren av matematiken där talteoretiska problem angrips med metoder från matematisk analys.

analytisk psykologi, vanligen benämning på C.G. Jungs lära.

analytisk sanning, enligt Kants terminologi en sanning som beror på att predikatet redan ingår i subjektets begrepp.

analytisk sats, sats som är sann eller falsk redan på grund av meningen hos de i satsen ingående orden, oberoende av hur det i övrigt förhåller sig i världen.

analy´tisk adj. ~t ORDLED: ana-lyt-isk

kubism, modernistisk konstriktning vars första skede inföll åren 1907–14, kubismens s.k. heroiska epok, med Paris som centrum och Braque och Picasso som pionjärer.