annektera är att lägga under sig ett annat land eller landområde och göra det till en del av det egna landet, se annexion.

annekte´ra verb ~de ~t ORDLED: an-nekt-er-ar SUBST.: annekterande, annektering; annexion, annektion

Ukrainakonflikten, Ukrainakriget, politisk och militär konflikt mellan Ukraina och Ryssland som inleddes 2014. 

Molotov–Ribbentrop-pakten, icke-aggressionsavtal mellan Sovjetunionen och det nazistiska Tyskland 23 augusti 1939, undertecknat i Moskva och namngivet efter de båda ländernas utrikesministrar och signatärer Vjatjeslav Molotov och Joachim von Ribbentrop.

Brittiska imperiet, engelska The British Empire, ett världsomspännande system av kolonier och erövrade, annekterade eller genom fördrag förvärvade områden, som under loppet av tre århundraden fram till 1919 fördes in under den brittiska kronan och brittisk administration och som därefter stegvis upplösts.

Jerusalem, hebreiska Yerushalayim, arabiska al-Quds, stad i Israel och på den av Israel ockuperade Västbanken; 966 200 invånare (2021).

Bysantinska riket, senantik och medeltida statsbildning med tyngdpunkt i östra medelhavsområdet.

Krim, ryska och ukrainska Krym, halvö i södra Ukraina; 25 500 km², 2 miljoner invånare (2014).

Adolf Fredrik, född på slottet Gottorp 14 maj 1710 (nya stilen), död 12 februari 1771, svensk kung 1751–71.

Makedonien, historisk region på Balkanhalvön, i sin största utsträckning omfattande större delen av nuvarande Grekland, södra delen av nuvarande Nordmakedonien samt delar av nuvarande Albanien och Bulgarien.