backstugusittare, i det äldre svenska agrarsamhället benämning på personer som bodde i s.k. backstugor, icke skattlagda mindre hus på en jordägares mark eller en bys allmänning.

back`stugusittare subst. ~n äv. backstugusittarn, plur. ~, best. plur. backstugusittarna ORDLED: back-stugu--sitt-ar-en

rösträttsrörelsen, folkrörelse som under liberal ledning 1886–1900 organiserade en landsomfattande kamp för den allmänna och lika rösträttens principer.

torp, bebyggelsebenämning som genom tiderna haft olika innebörd.

backstuga, stuga på ofri (hyrd eller upplåten) mark utan tillhörig jord, ofta på en bondbys ofruktbara utmark (se backstugusittare).

gatehus, dialektal benämning i Skåne samt i delar av Halland och Blekinge på mindre hus på en bys allmänning eller invid fägatan eller landsvägen, motsvarande backstugan i resten av Sverige (vilken dock vanligen låg på enskild mark).

strandsittare, benämning på svenska västkusten och i Norge på backstugusittare som bodde i närheten av havet och livnärde sig på fiske med enkla redskap i vattnen nära land.

inhyseshjon, inhysesfolk , förr en del av jordbruksbefolkningen som inte ägde jord och som betecknades som en underklass inom allmogen.

utanvidsfolk, förr i södra Norrland benämning på obesuttna, se backstugusittare.

statare var jordbruksarbetare som var anställda på stora gårdar och gods i Sverige under 1800-talet och början av 1900-talet.