1. befalla

    befall´a verb befallde befallt, pres. befaller ORDLED: be-fall-er SUBST.: befallande, befallning
    Svensk ordbok

  2. imperium

    imperium, stormakt med världsomspännande intressen där den maktägande eliten härskar både över det egna folket och över andra, underkuvade folk.

  3. auktoritär

    auktoritär, autoritär, innebärande eller grundad på envåldsmakt, diktatorisk.

  4. befallande

    befall´ande adj., ingen böjning ORDLED: be-fall-ande
    Svensk ordbok

  5. imperativ

    imperativ, i filosofin ofta en imperativ sats, dvs. en sats som uttrycker en uppmaning, befallning, norm eller dylikt.

  6. imperium

    imperium, i antikens Rom den högsta ämbetsmakten, inkluderande rätten att kommendera en armé (enbart civil maktbefogenhet kallades potestas).

  7. imperativ

    imperativ, modus som anger uppmaning, förbud, vädjan, råd etc.

  8. mandarin

    mandarin, kinesiska guanhua, annan benämning på rikskinesiska eller standardkinesiska (kinesiska putonghua), se kinesiska.

  9. mandarin

    mandarin, namn som har använts på flera olika citrusformer och som därför inte säkert kan definieras.

  10. kommendör

    kommendör, militär tjänstegrad inom flottan mellan flottiljamiral och kommendörkapten.