-
befalla
befall´a verb befallde befallt, pres. befaller ORDLED: be-fall-er SUBST.: befallande, befallningSvensk ordbok -
imperium
imperium, stormakt med världsomspännande intressen där den maktägande eliten härskar både över det egna folket och över andra, underkuvade folk. -
auktoritär
auktoritär, autoritär, innebärande eller grundad på envåldsmakt, diktatorisk. -
befallande
befall´ande adj., ingen böjning ORDLED: be-fall-andeSvensk ordbok -
imperium
imperium, i antikens Rom den högsta ämbetsmakten, inkluderande rätten att kommendera en armé (enbart civil maktbefogenhet kallades potestas). -
imperativ
imperativ, i filosofin ofta en imperativ sats, dvs. en sats som uttrycker en uppmaning, befallning, norm eller dylikt. -
mandarin
mandarin, kinesiska guanhua, annan benämning på rikskinesiska eller standardkinesiska (kinesiska putonghua), se kinesiska.
-
imperativ
imperativ, modus som anger uppmaning, förbud, vädjan, råd etc. -
potestas
potestas, i antikens Rom rätten att befalla över andra, inom familjen utövad av paterfamilias. -
imperativt mandat
imperativt mandat föreligger när en vald ledamot i en representativ församling (riksdag, kommunfullmäktige etc.) tvingas rösta i konkreta ärenden efter diktat från dem som valt honom/henne.