beskyll´ning subst. ~en ~ar ORDLED: be-skyll-ning-en

etnisk rensning, tvångsmässig fördrivning av en befolkningsgrupp från ett geografiskt område.

Muslimska brödraskapet, arabiska al-Ikhwān al-Muslimūn, politisk-religiös islamisk (sunnitisk) organisation, grundad 1928 av Hasan al-Banna.

Magnus Eriksson, född 1316, död 1 december 1374, kung av Sverige 1319–64 och av Norge 1319–55, son till hertig Erik Magnusson och den norska prinsessan Ingeborg; gift 1335 med Blanka av Namur.

förolämpning, ärekränkningsbrott som begås av den som smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning (verbalinjurier) eller annat skymfligt beteende (formalinjurier och realinjurier) riktade mot den berörde.

McCarthy, Joseph, 1908–57, amerikansk politiker (republikan), senator (från Wisconsin) från 1947.

nid, i norrön litteratur benämning på några speciella former av smädelse och ärekränkning, som var belagda med höga straff.

rekonventionstalan, talan vid domstol om straff eller skadestånd för falskt eller obefogat åtal eller för falsk angivelse eller annan osann beskyllning som lett till åtal.

formalinjurie, juridisk term för skymfligt beteende, dvs. föraktfulla åtbörder och signaler eller skymfliga bilder.

ritualmord, religiöst betonad handling mitt emellan människooffer till en gudom och kannibalism; även dessa båda former av dödande kan vara rituella upprepningar av ett skapande urtidsdråp; gränserna mellan de tre typerna är flytande.